13 Dagar Innan Halloween

Förra gången såg kalendern ut såhär:

Dags för ett nytt kapitel av " 13 Dagar Innan Halloween "!

Såret gjorde ont. Melanie hade fått ett stort och blodigt sår efter att ha ramlat. Melanie tog sig ostadigt upp igen ifrån marken, men hon hade fortfarande magkänslan av att hon var förföljd kvar. Melanie upptäckte att hon hade tappat bort sig. Hon var inte längre på gatorna vid skolan. Hon var borta. Men Melanie gav inte upp så lätt, med vingliga steg gick hon mot kyrkogården trots smärtan. Kanske skulle hon hitta hem? Det kanske kunde vara en genväg? Melanie styrde sina steg mot kyrkogården. Klockan var mycket. Alla fönster och lampor var släckta, inget ljus syntes från något hus. Inga människor gick på den smala gatan. Inga bilar syntes till. Himlen var kolsvart. Det var bara stjärnorna och månen som gav henne ljus. Det var fullmåne. Gatlampor fanns inte i området. Melanie kände sig ensam, men åndå förföljd av någon eller något. Men vad kunde det vara?    

Ännu en ny lucka! En grav. Kanske från kyrkogården Melanie var på? 

// Ninne, bloggens ägare, Signe Oakstar på YouTube, även @signeoakstar på Instagram.

Dags för ännu ett nytt kapitel av " 13 Dagar Innan Halloween  "!

Förra gången såg vår digitala kalender ut såhär:

För varje steg som Melanie tog kände hon sig övervakad. Hon visste inte varför, men hon hade en magkänsla som sa jämt och ständigt: " Melanie! Du är övervakad! " Melanie var en tjej som brukade lita på sin magkänsla. Plötsligt hörde Melanie hur en kvist bröts. En skrämd uggla flög iväg uppe i den svarta himlen. Melanie vände sig bakåt, men såg inget. Det ände hon såg var fåglar som flög skrämt iväg. Var det någon som förföljde henne? Melanie började springa, men tappade snart balansen och föll mot marken...

Till den digitala kalendern!

Hmm… Ser ut som en del av något?

// Ninne, Signe Oakstar på YouTube, @signeoakstar på Instagram, även bloggens ägare.

13 Dagar Till Halloween

Ännu ett nytt kapitel av " 13 dagar innan Halloween "! Nu är det 12 dagar kvar! 

Förra gången såg kalendern ut så här:  

Melanie hade följt spåret av spindlar ett tag. De tycktes aldrig vilja ta slut! Vart kunde det leda? Det visste inte Melanie iallafall! Plötsligt tog spåret slut. En stor svart spindel kom försiktigt krypande fram på marken med en lapp i munnen. Den styrde sina steg mot Melanie. Melanie, som inte var rädd för spindlar och småkryp, lyfte upp spindeln i handen. Spindeln släppte försiktigt lappen i Melanies hand. 

Akta dig, Melanie. De rosa...     

Resten var utsuddat, så det gick inte att se. 

- Akta dig, Melanie. De rosa... Sa Melanie tyst för sig själv för att uppfatta vad som stod på lappen. 

Vad menades med det? Vad skulle hon akta sig för som var rosa? Det skulle inte bli en enkel match för Melanie...

Och nu till den digitala kalendern!

En rosa hand... Kan det vara det Melanie ska akta sig för?

// Ninne, Signe Oakstar på YouTube, @signeoakstar på Instagram, även bloggens ägare. 

     

13 Dagar Innan Halloween

Då kör vi igång med " 13 Dagar Innan Halloween "! 

Det fanns spår på gatan. Små, svarta spindlar. Det var då dagen kom för Melanie. Dagen då allt förändrades. Det började med en vanlig dag i skolan. Melanie var påväg hem. Det var kallt och dimmigt, så hon hade en grön munkjacka på sig. Inte mycket att ha, men något är bättre en inget. Ett par slitna jeans, en randig kortärmad tröja och en grön munkjacka var ju iallafall något. Långa skuggor syntes på radhusen. En kall vind fick henne att påminna om att hon var påväg hem. Hennes bruna, långa hår rufsades om av vinden. Det dröjde inte lång tid tills Melanie började småspringa hem för att hålla värmen. Då upptäckte hon spåret av spindlar. Hon glömde genast att hon var påväg hem och började följa spåret istället. Där stod hon, en 15 år gammal tjej, som inte hade någon aning om vad hon hade påbörjat... 

Då ska vi även öppna en liten lucka i våran digitala kalender!

// Ninne, bloggens ägare, @signeoakstar på Instagram, även Signe Oakstar på YouTube.

  

Inlägg utan bestämda dagar?

Inlägg utan bestämda dagar?

Oftast har det varit väldigt stressigt att lägga ut inlägg på bloggen vissa dagar, så jag ( Signe ) tänkte att det kanske var en bra idé att sluta med bestämda dagar. Fast att man fortsätter med t. ex. Izabellas Torsdagar. Fast utan bestämd dag. Fast någon dag i veckan, missar man gör man det på kommande veckas måndag. T. ex. Säg att Danni ska lägga upp på en söndag, men glömmer bort det, så lägger hon upp på måndagen istället. Fast hon måste inte lägga upp just på söndagen eller måndagen. Helt enkelt en valfri dag i veckan som varierar varje vecka. Hoppas ni läsare tycker om idén. Och förstås författarna/de andra bloggarna. 

// Ninne, @signeoakstar på Instagram, även Signe Oakstar på YouTube.

I Centrum Av Kriget

Del 3

Pappa väcker oss mitt i natten och tar med oss ut i hallen. Mamma och pappa har lagt vår packning i väskor som vi får bära, det är bara lite vi får ha med oss för att det inte ska bli för tungt. Vi tar med oss väskorna och smyger ut. Pappa smyger först och håller utkik om någon är där. Han kollar noga runt och efter en stund vänder han sig om och vinkar åt oss att komma. Vi smyger ljudlöst men snabbt bort mot skogen. Vi har redan planerat hur vi ska ta oss till havet. Att smyga iväg från sitt land känns som att rymma från ett fängelse. Om vi blir upptäcka är det med oss. Vi kommer snabbt in i skogen men det finns endå faror överallt. Någon kan ha gömt sig bakom ett träd med ett vapen och väntar på att vi ska komma. Den här känslan glömmer jag aldrig...

// Danni, @danni_forfattare på Inatagram, även en av bloggens författare.

Izabellas Torsdagar #4

En Vit Ros Kapitel 4: Ängen

Vi sprang in i skogen, till en stor äng med en  picknick duk, det var go ficka på den. Så då satte vi oss och åt, då sa han: vad vackert det är här, när solens strålar nuddar på gräsets dagg så blir det så vackert här jag älskar det.

Då sa jag: det är bara jag som vet vart det är och du nu, men vi kan väll ha detta stället som vårat ? 

Han svarade ja.

Vid den stunden så stannade allt omkring oss, alla våra problem liksom bara försvann. Då började det. Det var min första kyss, den var lång och perfekt. Den var bäst.

// Izabella, @12321izabella på Instagram, även en av bloggens författare.