Pappa väcker oss mitt i natten och tar med oss ut i hallen. Mamma och pappa har lagt vår packning i väskor som vi får bära, det är bara lite vi får ha med oss för att det inte ska bli för tungt. Vi tar med oss väskorna och smyger ut. Pappa smyger först och håller utkik om någon är där. Han kollar noga runt och efter en stund vänder han sig om och vinkar åt oss att komma. Vi smyger ljudlöst men snabbt bort mot skogen. Vi har redan planerat hur vi ska ta oss till havet. Att smyga iväg från sitt land känns som att rymma från ett fängelse. Om vi blir upptäcka är det med oss. Vi kommer snabbt in i skogen men det finns endå faror överallt. Någon kan ha gömt sig bakom ett träd med ett vapen och väntar på att vi ska komma. Den här känslan glömmer jag aldrig...
// Danni, @danni_forfattare på Inatagram, även en av bloggens författare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar