Vi sprang in i skogen, till en stor äng med en picknick duk, det var go ficka på den. Så då satte vi oss och åt, då sa han: vad vackert det är här, när solens strålar nuddar på gräsets dagg så blir det så vackert här jag älskar det.
Då sa jag: det är bara jag som vet vart det är och du nu, men vi kan väll ha detta stället som vårat ?
Han svarade ja.
Vid den stunden så stannade allt omkring oss, alla våra problem liksom bara försvann. Då började det. Det var min första kyss, den var lång och perfekt. Den var bäst.
// Izabella, @12321izabella på Instagram, även en av bloggens författare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar